HISTORIA

För drygt 3 000 år sedan blev de högsta bergstopparna på Eskön synliga över vattenytan som då var cirka 25 meter över nuvarande havsnivå. Runt Kristi födelse kan man tydligt se att landhöjningen format två öar. För cirka 500 år sedan går dessa öar ihop och Eskön är ett faktum.

Hur länge det funnits bofast befolkning på Eskön är okänt. Klart är dock att ön redan i början av 1500-talet var skattlagd för jordbruk och fiske. I 1541 års skattelängd omnämns Eskön för första gången som Äsköne. På ön bodde då bonden Monss som fiskade lax vilket Kronan var berättigad till hälften av.

Platsen för villaområdet och småbåtshamnen bär på en egen hittills okänd historia. Av skogsdelningskartan från 1765 framgår att området är namngivet med platsnamn där ordet "Hamn" ingår på nio ställen (Hamnmarsskiftet, Hamnmaren, Hamnmarsmuren, Hamnsundsviken, Hamnsundsudden, Hamnsundsrönningen, Hamnänget, Hamnängsharn och Hamnsundsharn). Området måste således i gamla tider ha haft en ganska stor betydelse för angöring av båtar. Det blir i sin tur märkligt eftersom den bofasta befolkningen före 1800-talet hade sina gårdar på västra Eskön. Vad kan det i så fall vara för Hamnplats som platsnamnen vittnar om? En teori är att platsen varit en så kallad "Hamna" i Sveakungarnas krigsorganisation Ledungen. En Hamna var den minsta indelningsenheten i Ledungen och hade till uppgift att, när kungen utlyste ledung, ställa upp en eller flera vapenföra män med sköld, svärd, spjut, järnhatt, harnesk och pilbåge. Två byar ansvarade tillsammans för en Hamna, vilket i detta fall torde innebära att Eskö by tillsammans med någon annan närliggande by varit ansvarig för denna Hamna. Ledungssystemet fungerade ända fram till 1400-talet. Med en strandlinje som på den tiden var cirka 4 meter högre än dagens nivå skulle Hamnsundsrönningen (se karta från 1765) ha varit en utmärkt skyddad vik med tillgång till sötvatten från den numera återskapade Hamnmaren som på dagens kartor benämns Östra Maren. Lokala hembygdsforskare kan se ovanstående teori som en utmaning för vidare forskning.

I Laga skiftets bysprängning 1896 ålades de stora markägarna Anders och Karin Larsson att senast 1899 flytta ut sitt boende och sina byggnader från byn till östra Eskön. Mangårdsbyggnaden finns kvar på adressen Utskärsvägen 71.

Vid småbåtshamnen har tidigare funnits en ångbåtsbrygga som sannolikt varit trafikerad någon gång runt sekelskiftet 1800/1900. I samband med byggnationen av nuvarande småbåtshamn kunde tydliga rester från denna period iakttas.

En historisk händelse som kan vara värd att ge uppmärksamhet är förlisningen av skonertskeppet Fanny Raumo 1904. Gunnar Gadestedt har beskrivit den dramatiska förlisningen på ett bra sätt i bifogad artikel.

Fiske har varit Esköns huvudnäring, men under 1900-talets senare hälft avtog denna verksamhet. Idag finns det ingen på ön som livnär sig av fiske.

Fritidshusbebyggelsen tog fart på västra Eskön i anslutning till byn på 60- och 70-talen. Esköhamn blir den första mer samlade bebyggelsen på östra Eskön.

Den restaurering av Östra Maren som utfördes under 2015 och som delvis återskapar den gamla Hamnmaren är en viktig milstolpe i Esköns historia vilket ökar attraktiviteten på närliggande villatomter samt möjliggör för boende och besökare på ön att ta ett sötvattensdopp som komplement till att bada i havet.

 Fördjupad information om skeppet Fanny

Karta från skogsdelningen år 1765
Hamn- och bostadsområdet från skogsdelningskartan år 1765. 

Hamn- och bostadsområdet på laga skifteskartan från år 1896.

Landhöjningen